Jag har alltid betraktat häxkonst som nära granne med ”Schamanism”, trots att det är ett komplicerat begrepp att använda i våra mer upplysta dagar. Ordet kommer sannolikt från ”šamán”, möjligen med rotbetydelsen ”att veta”, från språket Evenki som talas av folkslaget Evenkerna (tidigare kallade Tunguserna) som är bosatta i de norra delarna av Asien.

Att använda ordet Schaman om utövare från något annat folkslag än Evenkerna betraktas idag av många som kulturell appropriering, dvs en kontextlöst kulturell stöld där man exotiserar och snor företeelser från en annan kultur utan att det är en del av ens eget kulturella arv. Det får dock bli ett ämne för en annan artikel för den som känner sig manad, även om det är en intressant och viktig diskussion. Jag använder ordet som låneord, jag antar på samma sätt som andra språk har lånat smörgåsbord och ombudsman från svenska språket, eftersom nästan alla jag kommer i kontakt med har hört ordet och har ett (ofta mycket vagt) hum om vad det innebär.

Med ovanstående caveat i åminne: Jag betraktar häxkonst och shamanism som grannar. För mig kan jag inte utöva häxkonst utan att någon form av medvetandeförändring uppstår. När jag tar fram mina örter eller stenar eller tarotkort så sätts psykologiska processer igång. Andningen blir långsammare, blicken kanske blir ofokuserad och skepnader börjar flyta runt i utkanten av synfältet. När jag går in i det här tillståndet är det som att jag zoomar ut och blir enorm samtidigt som sinnet blir knivskarpt. Det är svårt att förklara, jag tror det måste upplevas.

I min häxpraktik bugar jag mig alltid i ”tusen riktningar” för förmödrarna och förfäderna, de vars blod brusar i mina ådror och vars ben lägger en stabil grund för mig att stå på. Jag bugar mig för de andliga föregångarna; de som gick före mig på vägen och utövade KONSTEN. Jag bugar mig för riktningarna och välkomnar alla välvilliga andar som vill komma med helande och kunskap. Och så välkomnar jag den heliga Skunken, en av mina följeslagare i osynliga världar.

Skunken kom till mig under en resa i underjorden. Jag hade arbetat med trumresor en tid men aldrig riktigt ”sett” någonting även om jag kunde känna en tydlig förändring i energin i kropp och medvetande. Det är för övrigt ett stort missförstånd att man alltid ”ser”, ungefär som en film som spelas upp omkring en, när man reser. Det verkar vara vanligare att man hör, känner eller förnimmer resan genom andra (dessutom somliga utomkroppsliga) sinnen. När jag släppte kravet på att ”se” började det riktigt djupa och intressanta arbetet. Anyways ursäkta omvägen, tillbaka till skunken!

Skunken kom till mig under en resa i underjorden. Jag hade sökt en andlig vän och vägledare en tid och hade läst på om drakars och rävars och vargars och örnars olika symboliska betydelser. Jag var redo att träffa ett MAKTDJUR… ..tänkte jag. Döm om min förvåning, och om jag ska vara ärlig kanske också ett visst mått av besvikelse, när en liten skunk hoppade fram och presenterade sig som min lärare. Han sprayade mig med sin stinkande smörjelse över hela kroppen och i munhålan, öronen, näsan, ögonen, anus och könet. Från det ögonblicket var jag Skunkens, på gott och ont. Och när jag satte mig upp efter resan torrkräktes jag i kanske fem minuter i en skål. Det var mycket ”skit” som skulle ut! Därefter gjorde jag min läxa och läste på om Skunken.

Skunken är en mycket spännande följeslagare. Han (eller hon eller hen förstås) står för ryktbarhet, personligt utrymme, självrespekt och kraften att våga ”stinka” istället för att vara behaglig och konsensus-sökande. Det är starka grejer!

När jag reser, eller när jag arbetar med Skunken i magi eller i vardagen, tar jag gärna på mig en droppe skunkolja. Tro mig, det är inget du vill göra innan du går till jobbet dock för den luktar inte gott. Det finns faktiskt äkta skunkolja att köpa, men det känns onödigt att besvära Skunken när jag ändå kan blanda till någonting på hemmaplan. För den som vill testa mitt recept så blandar jag till den på följande sätt:

Skunkolja

  • 1/2 dl olivolja eller annan olja du gillar, härsken smörolja borde fungera bäst efter som den redan luktar ”skunk”
  • 5 gram nymortlad dyvelsträck (asafoetida)
  • 10 droppar nardusolja
  • 13 droppar muskolja

Låt alltsammans stå i ett soligt fönster i några dagar. Skaka burken titt som tätt för att lösa ut så mycket som möjligt ur dyvelsträcken. Förvara sedan mörkt och svalt och använd i ceremonier som har att göra med personligt utrymme, personligt kraft, beskydd och mod. Var dock varnad! Det är inte en ”balanserad” eller ”god” eller ”välkomponerad” doft. Det luktar illa, rätt och slätt, men det är ju också det som är poängen!